Nostalgisidor -  intressanta och roliga.

Plats för kommande nostalgiberättelser och historier.
Skicka in dina minnen!  Uppdaterad 20 september 2010

Första historien står "webmaster" själv för, kom loss ni andra....

Innan jag fick körkort hade jag en Ford 1946 V8, så kallad gangsterford, som presterade 100 hästkrafter från sin sidventilsmotor. Ofta körde vi - med olika förare bakom ratten - till Södra Sandsjö och träffade några flickor. Därifrån blev det naturligtvis några olika svängar med bilen. Vi körde ofta förbi Hensmåla på vägen till Tingsryd. I flera månader stod det en sportbil bland fyra-fem andra bilar utanför ortens bilhandlares garage.
 

Vi träffade aldrig honom som hade bilhandeln, därför fick jag aldrig någon uppfattning om pris eller annat. Förresten, alla pengar jag fick ihop gick till den gamla forden, så det hade i alla fall inte gått att köpa den.

Något år senare var bilen borta och jag har sedan dess ångrat att jag inte följde upp bilen lite mera. Det måste varit en raritet och troligen varit värd en bra slant i dag.
När man nu kör förbi Hensmåla finns inte bilhandlaren kvar. Däremot finns alltid minnena kvar och kommer alltid fram när jag kör förbi ungefär 45 år senare.

Fotnot: EMW var den östtyska delen av det ursprungluga BMW. Märkets namn kommer av 'Eisenacher Motoren Werke'.EMW (Eisenacher Motoren Werke)
BMW byggde en fabrik i Eisenach 1928, men när Tyskland delades efter andra världskriget hamnade Eisenach nära gränsen men på den sida som sedan kom att heta DDR och BMW flyttade därför till München på västsidan. Kvar blev den gamla fabriken och en hel del kunnande från BMW. Det var grunden till DDR´s arbetarkollektiv 'Eisenach Rennkollectiv' som senare blev 'Eisenacher Motoren Werke' eller EMW. Denna fabrik tillverkade sedan Wartburg, en bil som jag åkt taxi med i forna DDR - men det är en annan historia.
Sölve den 22 februari 2004.

Bilen är en Ford Mainline 1954. Den såldes ny i Nyköping till Winbergs Elektriska som hade den till 1958. Bilhandlaren Arne Nordqvist på Skanstullsgaraget sålde den då till Målarmästaren Sigvard Jonsson i Vällingby, men han hade bilen bara ett par månader. Varför förklaras när tredje ägaren, en ingenjör, köper bilen och börjar undersöka motorns dåliga gång och stora törst. I den första av de fyra svarta anteckningsböcker som följde med bilen skriver han:

22/11 Hämtat Ford 54 Mainline hos Skanstullsgaraget Arne Nordqvist. Vagnen gick hopplöst pgr av förgasare- och tändningsfel. Reg nr A59785.  47603(km)
23/11 25 l IC vanl 47631 (Bensinfabikat IC - Sölves tillägg)
24/11 Tändn omställd. Den stod ca 30 grader före TDC. Motorn likväl slö  47643
25/11 Förg justerad och ny packningssats inplockad. Acc pumpens stag flyttat till det mindre värdet. Motorn fortfarande slö och får för mycket bensin. Ny oljerenarepatron insatt. Olja bytt till IC 20-30
28/11 20 l IC vanl. Ny nålventil insatt i förg. Ingen större förbättring.   47741
1/12  53,5 l ic vanl. Kompressionsprov taget med Bengts instument värdena blev från 1-6 räknat följ. 75, 87, 84, 84, 84 och 84. Normalt värde är 120. En undersökning av ventilrörelsen visade att ventilerna öppnade och stängde ca 35 grader för sent. Vid kontroll visade det sig att kamaxeltransmissionen satt på föreskrivet sätt. Diagnos: kamaxelkilspåret sitter fel i förhållande till kammarna. Motorn fel hopsatt på fabrik och har aldrig gått riktigt. Kamaxeln flyttades fram 2 kugg härigenom erhölls korrekta ventiltider vid föreskrivet spel. Märkningen stämmer således ej längre. Kamaxeltransmissionen är rel osliten. Backlash ca 7 grader och nedhägning ca 9 mm(1/2" tillåtet). Kylmanteln förbluffande litet rostig (gjuthuden intakt). Ny högtemp termostat B7A-8575 insatt. Kylaregardinen bortriven. Fördelaren flyttad ett kugg i förh till kamaxeln. Tändn inställd på 3 BTDC. Nya nummerplåtar B17700 uppsatta.
7/12 Vagnen provad går nu i princip OK med ungefär normalt riv. 47880".........................
 
Sedan fortsätter anteckningarna med samma noggrannhet (alla tankningar etc)fram till 1984 då barnbarnet tar över bilen och renoverar den 1988 och den körs sporadiskt därefter.(Med antecknande förstås)
 Varför behöll elfirman i Nyköping bilen i fyra år? Märkte dom inte att den gick kass? Antagligen inte, dom tyckte väl att det var en trög bil som var fruktansvär töstig. Kan man gissa att deras nästa direktionsvagn (?) blev av annat märke än amerikansk Ford? Målarmästare Jonsson insåg nog att allt inte stod rätt till och lät köpet gå tillbaka.
Några axplock i anteckningarna (ingenjörn har gjort underhåll nästan varje vecka):
 1959 19/7 "Tändningen översedd 1:a cyl fortfarande ej fullt lika OK som övriga. Alla smörjställen och länkar smorda även huv och koffertlock o pedaler. 57211"
 1964 8/1 " Oljebyte i motorn l HD 10W-30. Ny renarepatron B2A6731. (Bertil hade lagt lilla gummipackningen mellan patronen och blocket) Oljenivån står nu på sista L i Full. Nytt torkareblad på vänstra torkaren B8AB-17528 (enl nota) 32877"
 
Och så var det dags för högertrafik:
 
1967 5/9 "Nya strålkastareinsatser uppsatta Anteroche Bloc Optique 875CE inköpta hos Ekström för 12:-/st. Glödlamporna ej bytta jfr 16/1 67"
 En rolig sak är att han numrerade fälgarna (8st) och som på en riktig motormans vis flyttade runt på de olika hjulen:
 1967 2/12 "Hjul 7 på hb, 4 på vb, 1 på hf, 3 på vf. Nya Hakkapellitta med dubb på hjul 1,3, 4 & 7. Rundsmörjning inkl bakfjädrar verkställd. Prov rep av bakre avgasrör. 92784"
 1975 17/5 "Bromscylindern uppmonterad efter renovering. Cup + tätning utåt vid kolven bytta.
Australiska reservdelar av volvotyp från Recca insatta. Kolven som var något korroderad behölls. Ventil och ventilsäte böts. Warner-Lockheed heavy duty oil påfyllt. Bleeding ej verkställd.
Packningen till locket kom bort och ersattes av hemmagjord pappring. Del av ena värmeslangen utbytt. 53749"
 1978 9/9 "Urladdningsprov på batteriet verkställt 56 amperetimmar erhölls innan spänningen sjönk till 5,6 volt. Batteriet nytt 72-10-04 Batteriet har tydligen fortfarande 1/2 kap. 66768"
 
När gjorde Du urladdningsprov på Ditt bilbatteri senast?

Insänt av Roland Haraldsson september 2010:

En dag i början av 1950-talet, fick jag av min chef Helmer Dahlström, uppdraget, att åka med honom till Stockholm, för att hämta ett nytt Ford lastvagnschassi. som skulle utrustas till brandbil. Chassiet skulle köras till Oskarshamn, där det skulle monteras en  ny hytt hos tillverkaren B-G, (som senare köptes av Scania )
Dahlström (alla chefer tilltalades med efternamnet vid den tiden) och jag åkte på morgonen med tåg från Emmaboda. När vi åkt en stund sa Dahlström.:
"Jag har ett ärende i Lindköping , så åk du själv upp till Sthlm och hämta ut bilen imorgon. Jag har ordnat ett  rum för natten till dig.
Rummet visade sig hyras av en gammal dam, som i sin tur hyrde ut en säng till mig. Jag fick dela rum med henne avskilt med skärm.
På morgonen tog jag bussen ut till Ford i frihamnen, men chassiet var inte leveransklart, så väntetiden blev lång. Under tiden ringde Dahlström till mig, - Han hade hämtat ut en ny personbil och vi kom överens om, att  vi skulle mötas  någonstans på vägen mellan Södertälje och Norrköping, Platsen minns jag ej. Vi skulle då turas om att köra bilarna.
Chassiet blev klart framåt eftermiddagen. Det var ju utan hytt ock sätet bestod av en trälåda typ sockerlåda,så det var ganska häftigt att köra det genom Stockholm.

Jag var väl lite nervös, så jag glömde kolla bensinmätaren innan jag körde. Någon stans på Vallhallavägen, vill jag minnas, fick jag bensinslut. Det var retfullt i all trafiken men jag lyckades köra upp lite på trottoaren, så det inte hindrade allt för mycket. Turligt nog låg det en bensinstation i närheten. Där fick jag låna en plåtdunk  och köpa bensin, så jag kunde köra dit och tanka fullt.
Jag fortsatte hemåt utan mera missöde, men framåt kvällen blev det ganska disigt och kyligt. Jag frös och längtade efter avlösning. Efter ett par timmas körning träffades vi på en parkeringsplats.

Det var skönt att få sätta sig i en splitter ny Ford med ett behagligt värmesystem, - men det gick endast någon timma, förrän Dahlström stannade på en parkering.
"Nej, förblonnat, (vanligt uttryck av D.) det här var för kallt. Du får köra till Västervik, så får vi försöka skaffa ett rum där."

Vi fick hyra ett dubbelrum på Statshotellet. På morgonen efter en god  frukost körde jag chassit till Oskarshamn, där hytten monterades. Om jag minns rätt, gjordes det medan jag väntade, så jag kunde köra hem på kvällen.
Företaget, som Dahlström ägde och där jag var anställd, hette Bilcentralen. Här byggdes bakre karossen av två snickare. Karossen gjordes helt i trä och utrustades med många fack för brandutrustningen. Vi mekaniker monterade en frontdriven brandspruta, siren samt övrig utrustning.


Vid ett annat tillfälle hade en sågverksägare beställt en Ford Fairlane, lacken skulle vara svart och motorn 6-cylindrig. En byggmästare önskade sig en Customline, i vad jag minns blå färg och med V-8 motor.
Just då fanns inte några bilar med de egenskaperna hos Ford i Sverige, men kunderna ville ha en snabb leverans. Vad gjorde man då? Jo i Malmö fanns en svart Fairland med V8 motor samt en blå? Customline med rak 6:a. Enda chansen var att åka till Malmö och skifta motorer där.

Verkmästare Karl "Kalle" Karlsson och jag fick ta en inbytesbil och åka till Malmö för att utföra motorbytet. Detta visade sig dock svårare än beräknat  Dels passade inte elsystemet till generator och startmotor, dels låg bensinröret inkrånglat i ramen på olika sidor för respektive modell. Men  det besvärligaste var  nog att avgassystemet var helt olika varandra. Efter mycket pyssel och knåp fick vi det dock monterat någelunda tillfredsställande. Om vi klarade det samma dag eller låg över minns jag ej. Vi körde hem med inbytesforden och  Fairlanern. V-8:an skulle kunden hämta själv.
Troligtvis fick kunderna aldrig veta något om detta motorbyte.

 Vid ett tillfälle efter andra världskrigets slut, när de första amerikanska efterkrigsbilarna började inporterats,  hade en tandläkare inhandlat en Lincoln Continental Convertible,  om jag minns rätt, av 1947 eller -48 års modell.  Denna bil kom på järnväg till kajen i Emmaboda. Verkmästare "Kalle" Karlsson och jag åkte dit för att lossa den.
Det visade sig,  att Lincolnen var fraktad i en stor träcontainer, byggd av kraftiga balkar och plankor samt hopskruvad med långa bultar. Efter en del skruvande och baxande fick vi bort tak och sidor så vi kunde se underverket.   
Det var en stor svart cabriolet med ljus sufflett och däck med vita ränder. Detta var verkligen en lyxbil, utrustad med automatisk fällbar sufflett, eldrivna fönsterhissar, samt inte minst en V12:a på, tror jag, 130 hk, vilket var mycket på den tiden.

Priset på denna lyxbil var säkert högt,  men kunden hade nog råd att betala, eftersom tandläkare nog tjänade bra på folks dåliga tänder.

Tilläggas kan: att virket i containern kördes till Öland, för att användas till en sommarstuga.
                                                                                        
P.S Kanske minns jag fel i någon  enstaka uppgift! 
Emmaboda  2010 08  
Roland Haraldsson